18 februari. :'(:'(
Mitt stora inlägg jag hade, så är det så här, JAG ÄLSKAR JU DIG :'(
jag vet inte om det är mig du menar om på din blogg, men jag anar då det. (?)
skit samma, det är över, sitter och hungrar ihjäl mig orkar inte göra mat, väntar på mamma istället, antingen kokar allting över, eller så steker jag så dom blir brända, och hur gott är det, hihih? :D
lycklig lottad ;) jag sakar dig michaela, måste få vara med dig nån dag, behöver dig <3
Jag vill, jag vågar inte fråga dig, för jag vet : äh det är ingenide har ändå gjort bort mig och vi har skillts åt.'
Jag var din bästa vän,
men nu ses vi aldrig igen.
På grund av det förbannade grupptrycket,
slet jag av mig vänskapssmycket.
Jag ångrar mig så,
men du sa hej då.
Jag förstår dig,
men snälla,
FÖRLÅT MIG!
Om du läser detta,
så förstå hur mycket jag egentligen bryr mig om dig.
mikkan, jag kanske också tog i? men jag vet inte vad jsga ska göra. det känns som du myttar, hittar på saker hela tiden ;s jag vet inte vad jag ska tro längre. vet inte vad jag känner. jag skulle ALDRIG säga att du sagt sakerom du itne gjort det ;s och om du inte hade förnekat hade det itne varit till en sån stor grej ;s jag vet att du sa det där med t&o och sen att du kom och sa om m&a. trordu vet ddet också ;s iaf t&o ! det måste du kommmaihåg! jag vet inte, men måste kännas jobbigt för dig om att det blev vi alla 3 emot dig? ;s men jag vet inte vad jag ska göra. sen att du skriver HAHAHAHHAHA hela tiden när su skriver med mig, DU GÅR MIG PÅ NERVERNA! pratade med tobbe idag, han sa att jag skulle prata med dig, men jag sa ne, han bara jo gör det, mikkan sa för en halvtimma sen att hon saknar dig. jag typ bara äh han mytar. sen skicka du sms att du skulle ringa men att du vilel prata med mig ensammen. sen ja bara okej. då kasnke vi löser dehär tänkte jag. sen så börjar du skriva via sms iaf, och säga en massa, och sånt. "itfan har jag sagt HAHAHAHAHAH" och allt, sen blev allt knas igen.. vet inte hur vi ska lösa det här mikkan, kommar vi nånsing få det löst? det har alltid varit, EN LITEN GREJ SOM BLIVIT EN STOR GREJ! alltid! vrf inte bara ta allt irl ? eller låta allt vara? du vet att du har varit min bästa. vi gjorde en massa grejer och hade skit kul, men sen efter ett tag efter skolan börjat börja de bli såhär, du börja säga upp vänskapen varannan vecka, du drev med mig, och jag vet inte, men jag orkaa bara inte mer, du har ju vänner detsa du ju själv, och varför itne vara med dom då? varför hålla sig kvar vid mig ;'( duhar supersupersuper bra vänner, vi blir alltid sårade och lessna på slutet.. alltid. vi har försökt bygga upp det så många gånger, ;( men alltid hamnar vi på samam plats.? ;( jag mår jätte dåligt över att vi glidit ifrån varadnra, men vafan, jag vill verken vara lessen eller se dig vara det!!!. så jag vet itne vad jag ska göra. jag är helt vilse, världen är full av lögner, tårar och svek, det har jag lärt mig nu, såvafan, vad har man att leva för ?
